Efter närmare fyra månader på Österlen var det dax att ta flyget till mitt nya "hemland", som är Rumänien.
I huvudstaden Bukarest på Washington Street bor vi numera. Andra gator runtom heter t ex Strada Roma, Strada London och här finns också Strada Stockholm...den skulle vi ju egentligen ha bott på...
Själva flytten av våra möbler var redan gjord när jag kom i september, så för mig var det bara att börja packa upp låda efter låda. Och sägas kan att allt var väldigt väl packat...jag tror vår container hade klarat ett kärnvapenangrepp och inget hade blivit förstört.
Nu när allt är insatt i skåp och nerlagt i resp lådor så har jag kunnat höja blicken och titta runt lite i mitt närområde och också kollat in folk och beteende.
Bilarna är stora, moderna och som som alltid i forna öststater exklusiva.
Man kör fort och hetsigt, händer inget inom en sekund kastar man sig på tutan, rullar ner fönstret och skriker och sen kör man så det skriker i däcken.
Och med detta för ögonen ska man korsa gatan, men då inträffar något...bilarna stannar när du går över gatan! Känns väldigt ovant med tanke på att i Ho Chi Minh stannade aldrig någon för dig när korsade gatan.
Husen är som i alltid i dessa gamla kommunistdikaturer, fula, gråa och dåligt underhållna...men här finns undantag också och här börjar komma nya, höga och moderna hus också.
I området där vi bor finns en hel del fina gamla och stora stenhus som är underhållna och välskötta. Det är roligt att se att det finns några som har förstått värdet i att vårda dessa vackra byggnader.
Vi bor i lägenhet och den ligger inhägnad och med vakt 24 timmar om dygnet. Det finns grönområde utanför och där leker barnen på kvällarna och familjer sitter ute och pratar och umgås. Ljudet av gräsklippare hörs och vaktmästaren vattnar och klipper buskarna.
Vi har två balkonger till vår lägenhet och där har vi suttit mycket. Det är fortfarande varmt ute, så vi äter alla måltider ute ännu så länge. Det är lyxigt att kunna sitta ute och äta frukost i slutet på september. Det är en fin förlängning på sommaren.
När vi tittar runt i området så är det fördragna gardiner som gäller. Man stänger ute insyn och ljus. Man har sina balkonger fulla med höga gröna växter så ingen ska kunna se in och man kan heller inte se ut själv. Att sitta på balkongen som vi gör, käka och bara sitta ute och läsa, nej det gör man inte.
Dessutom har vi tänt en massa ljus också...så klart!
När man har blivit kvinna, dam eller tant...vet inte när man blir det men kan tänka mig att det när man gift sig och fått barn, då får man inte ha knäkort kjol. Då är det ner på halva vaden eller helst ännu längre. Det är inte ovanligt med riktigt långa kjolar här.
Jag blev utskälld en dag när jag var ute och gick med en knäkort kjol. En kvinna i min ålder och med min hårfärg... För att inte tala om när jag går i shorts...helt fel klädsel. Detta trots att de går ner till knäet nästan, alltså inga korta shorts.
Vad gäller mode annars kan man säga att det finns både traditionellt östmode och de som är moderna och väldigt piffiga.
Som alltid i dessa länder är kvinnor kvinnor...dvs kort kort, klackaskor som är skyhöga och med en väl tilltagen make-up.
Männen är som alltid snaggade, lite feta och inte så up to date. Men undantag finns och då är det som vanligt med tajta kläder och mycket muskler.
Säkert kommer de svarta skinnjackorna fram lite längre fram i höst när det blir kallare.
En annan gullig detalj är de män som jobbar som typ vaktmästare, hantverkare eller den typen av jobb...de har snickarbyxor på sig i antingen blå eller grön nylon. Ursexigt!
Jag tänker på förvuxna barn när jag ser dem...
Nu måste jag ut på spaning...
hälsar Madame Lind
Så här ser det ut på Strada Washington där vi bor
