Lager på lager

Nu när det har blivit höst och lite kallare här i Bukarest och de gamla tanterna har ändrat sin klädsel.
Det har gått över till lager-på-lager metoden.

Det är ett par kortare och ett par längre strumpor som tas över ett par rejäla långkalsonger eller kalasbyxor.
Användandet av ordet kalasbyxor avslöjar min ålder, numera heter det nog strumpbyxor eller tights eller nåt annat hippt...
Åter till lager på lager, över långkalsongerna har man en lång tjock kjol, sedan ett par tre stickade tröjor och på det en väst av ylle eller annat varmt material. Helst en fodrad tygväst med luddigt skinn på insidan. På huvudet har man sin sjalett. Ibland en mössa över sjaletten.

Jag tänker att det är ju så vi ser i modetidningarna, lager på lager, men kanske ändå inte...det är nog lite mer mönster och färgkordinerat i modevärlden.

Men jag förstår att de måste klä på sig, det är kallt på nätterna och många av husen är säkert råa och kalla och den centrala stadsvärmen har nog inte satts på ännu.
Det är kallt både ute och inne för den som bor i ett oisolerat stenhus eller statlig lägenhet modell sämre.

En annan sak som är mode i år, långkappan, den har man redan här.

Det är den svarta eller mörkgröna varianten som är mest gångbar här och materialet är uteslutande ylle.
Men som sagt, design och skärning är nog ändå inte som det jag såg i senaste numret av Femina.

Det finns andra saker som händer när det blir kallare ute, som jag har glömt bort.
Som detta att håret blir elektriskt när man borstar det, att huden blir torr och händerna nariga och nästan värker av längtan efter en fet handkräm.
Att det helt plötsligt är svårt att veta hur kallt det är när det bara är några plusgrader, hur mycket kläder man behöver ta på sig.

Vi har ju levt de senaste åren i flipp-flopps, shorts och hög luftfuktighet. Alltså inga tjocka tröjor, varma skor och ingen torr hud.
Nu är vi tillbaka i livet som det var, innan Asien.

Fram med hudlotion, handkräm och snart får jag väl göra något åt håret också
hälsar
Madame Lind

Att affäras på gatan

Idag när jag gick till affären var det mycket Rumänien, öst och en annan tid som kom för mina ögon...

Äldre herrar som var ute och stapplade, var och en för sig, men de hade uteslutande hatt. Jag tycker inte hatt precis hör till den vanliga bilden av äldre herrar i Sverige.

Medelålders damer som ser väldigt medelålders ut. I Sverige finns det väl ingen över 50 som inte försöker se ut som max 30.
Här har man lång kjol, rejäla skor och en handväska hängande på armen.

På trottoaren intill den stora vägen pågick ett parti schack. De satt i ett tält och spelade. Jag kollade inte så noga men jag tror det var olika länder. En äldre man med stora, typiska östglsögon och en yngre kvinna. Numera tror jag den typen av glasögon är moderna i Sverige.

Jämte schacktältet satt en liten gumma och sålde hallon och majskolvar.
Hon satt på en upp och ner vänd frigolitlåda och log med de få tänderna hon hade kvar i munnen.
Hon hade på sig tjocka mörka strumpor, lång kjol, tunna tygskor, jumper och en hemstickad vinröd väst och så klart den obligatoriska sjaletten på huvudet.

Jag köpte fyra muggar hallon av henne. De kostade 5 lei per mugg, dvs ca 10 sek per mugg.
Nu blev det ju så klart lite problem med att reda ut vad hallonen kostade men med lite fantasi, fingerviftning och lite kunnande vad gäller att räkna på italienska, så kom vi fram till rätt pris.

Nästa problem uppstod när jag bara hade en 100-lapp och jag skulle betala 20 lei. Mycket pengar och svårt med växeln, så klart!

Men som av händelse dök det upp en annan tant upp, iförd ungefär samma klädsel som hallontanten, bara det att hon hade polojumper på sig.
Hon drog fram en pengapung under tröjan och hade gott växel. Hon växlade och jag tackade.
Och så klart hade hon något att erbjuda mig också...

När hon växlade såg jag att hon hade en väst eller kofta liggande över armen, tänkte att hon var nog lite frusen.
Så dumt, så dumt...hon sålde ju den så klart och det var därför hon var vänlig att växla.
Nu försökte hon att övertyga mig om att jag verkligen behövde just denna väst.
Tjänster och gentjänster!

Till saken hör att jag hade på mig kortbyxor och linne och var rätt så varm. Det var ungefär +26...
Alltså kändes det väldigt avlägset att ens tänka ylleväst.
Med lite handviftning och pustande förstod damen ifråga att jag var nog inte mogen ännu för att köpa en varm väst.

Jag tackade och fortsatte min vandring hem, med ryggsäcken full av mat och en påse med fyra hallonmuggar.
Hallonen kommer att hamna i yoghurten i morgon.

Och så klart kommer det en gigantiskt stor bil av något lyxmärke och svänger och tränger in sig mellan bilarna som köar vid trafiklyset. Killen eller chauffören kör och fram sitter en tjej i kortkort och klackaskor, vad annars.
De kör framför mig på vägen och svänger precis framför näsan på mig när jag ska gå korsa en liten väg och det känns som om de har fokus på annat än att bry sig om trafiken eller fotgängare.
Bara så typiskt dessa människor som har denna typen av bilar...Ryssland känns med en gång nära.

Schackmatt från
Madame Lind