Sista bilden

Den sista bilden som etsar sig fast på näthinnan är inte den vackraste av bilden av Ho Chi Minh, men kanske den sannaste.

Jag och min chaufför var på väg till barnhemmet för att lämna lite grejor till barnen som de kan ha att leka med och annat som har blivit över nu när vi ska flytta, men som för dem är fullt användbart.
Vi stannar för rött ljus och det kommer en mycket ung pojke gående med ett litet barn hängande i en sjal runt hans axlar.
Jag antar att det var storebror som var ute och tiggde med sitt småsyskon. De var så skitiga och de såg så eländig ut. Det var beklämmande att se dem.
De satte sig på trottoarkanten vid trafikljuset och höll fram sin lilla burk. I avgaser och damm satt de och tiggde. Storebror var så frånvarande i blicken, man kan undra vad som höll liv i honom...
Min chaufför rullade ner rutan och gav dem pengar, jag hann inte göra det för det gick så snabbt när han gav dem pengar. Det hela skedde med en viss teknik som jag inte är så bekant med.
Samtidigt som man kör för grönt och passerar dem öppnar man en smal springa i fönstret och kastar ut sina pengar.
Vi var överens om att det var hjärtskärande att se dem.

På barnhemmet var det som vanligt. Jag kom när det var middagsvila, så alla låg på golvet och sov.
Det var så tyst och fridfullt.
Allt var bra med dem och de flesta barnen som jag har träffat var kvar.
Nu har jag sagt hej då till dem.


Var tacksam över det du har
hälsar Madame Lind

Den mänskliga sopsorteringen

Vi ska snart flytta härifrån Vietnam och det innebär att vi börjar sortera ut och slänga.
Trots att vi har flyttat många gånger och inför varje flytt sorterat och slängt finns det ändå en uppsjö av allting som man inte behöver eller kommer att använda.
Man kan ju undra varifrån allt kommer och vem har släpat hem allt detta...?

När man har slängt något här i Vietnam oavsett vad det är så kommer det att gås igenom en, två och tre gånger.
Här anser man inte att slängt är slängt.

I måndags bad jag "housekeeping" att bära ut våra kassar vi hade sorterat ut och jag visste ju att detta är julafton för en återvinnare. Det var både kläder, skor och andra saker som vi inte har någon användning för eller som är trasigt.
De städade ovanligt snabbt, sa "Good bye", dörren stängdes och vad hände sen...
Jo, utanför vår dörr vändes kasse efter kasse ut och allt, precis allt gicks igenom. Och det gällde både vanliga sopor och kassarna med utsorterat.
Helt ogenerat  satt de där utanför dörren och pratade och skrek och började stoppa sig så mycket som möjligt.
Om jag nu hade haft för avsikt att gå ut just då, hade jag inte kommit ut, för hela ytan utanför dörren var täckt med våra saker.

Jag tror att Vietnam är ett förebildsland när det gäller återvinning, att ta till vara på allt. Man tar tillvara på allt, hela tiden, oavsett vad det är...och det är väl där det händer, att de inte blir bäst i världen.
Att de helt urskiljningslöst tar till vara på allt. Och detta gör att det blir mycket som ligger överallt, det som är tillvara taget ligger på hög utanför hus, inne i hus, på trottoarer eller på en öde tomt.

Och det som inte återvanns vad händer med det? Jo det ligger strött överallt i hela staden, i diken, vid vägkanten, på trottoarer, på vägar, på gräsmattor, i parker...med andra ord , trots återvinning blir det mycket skräp över som bara ligger.
Och det är nästa steg av återvinnare kommer in, de gigantiskt stora råttorna!
De jublar över alla hushållssopor som ligger lätt åtkomligt överallt.

När ett hus rivs är det nästan slagsmål om att få tag i alla armeringsjärn, tegel och annat som man kan använda till något.
Man kommer med slägga och kliver omkring i byggresterna med sina flippflopp, samtidigt som grävmaskinen håller på att riva huset. Sen gäller det att hålla koll på vilken hög av byggrester som är ens egen. En del jobbar ihop, en hugger med släggan och en vaktar högen.

Så om något hus rasar ibland kan det bero på att det är byggt av återvunna krokiga armeringsjärn, som var lite för korta eller böjda eller så var teglet sprucket och inte av bästa kvalitet.


Återvinn mera
hälsar Madame Lind