På banken

I Sverige undrar vi vad i helvete dom har för sig på banken efter klockan tre...

Här kan man väl undra vad i helvete dom har för sig på banken innan klockan tre.

Mopparna parkerade innanför dörren och hjälmen upplagd på disken, inget konstigt med det!

Så vad gör man på banken undrar
Madame Lind

Vem Vaktar Vakten?

Jobbet framför alla, VAKT!

Det finns vakter i mängder här.
De finns överallt och ingen, ingen förstår riktigt vad de vaktar.
De sitter ute, de sitter inne, de sitter på trottoaren, de sitter innanför dörren, de sitter framför ett bygge, de sitter i en kur, de sitter med andra ord överallt.

Och vad gör då dessa vakter där de sitter?
Jo, de sover, röker och pratar.

Känns det meningsfullt med dessa vakter? Nej.
Känns det som om det sker mindre stölder? Nej
Känns det som om de har koll på läget? Nej.

Så, vem vaktar vakten?

Håll vakt hälsar
Madame Lind

Tager du denna...

Att gifta sig är viktigt här i Vietnam.
Då får man sin sociala status, man blir upptagen i gemenskapen och släkterna lever vidare.
Och man slipper tjatet från sina mödrar som helst ser sina barn gifta så fort som möjligt.

Att kvinnan ska vara oskuld är självklart medan mannen däremot kan ha haft många förbindelser innan äktenskapet och föra med sig vilka smittor som helst.

Efter giftermålet ska det helst inte dröja mer än ett år innan kvinnan är gravid. Om det tar längre tid blir det ofta tjat och gnabb från respektive mödrar, som tycker det är fasansfullt ifall kvinnan inte blir med barn. För här är det kvinnans fel ifall hon inte blir gravid. Det finns inte en tanke på att mannen kan vara steril eller på annat sätt ha svårare för befrukta sin kvinna.

Om det efter ytterligare ett par år inte blir några barn, kan mannen skilja sig. Kvinnan har svårare för att fatta det beslutet att hon vill skiljas.
Om man trots barnlöshet ändå bestämmer sig för att leva vidare tillsammans tar sig ofta mannen en älskarinna som kan föda honom ett barn.
Jag har inte riktigt fattat hur det hela går till sedan när barnet är fött, vem som sköter om det och vem som blir dess mamma och familj.

Och detta med älskarinna är en självklarhet, oavsett ifall man har barn eller inte. Det hör till kulturen att mannen efter några år eller under fruns graviditet tar sig en älskarinna.
Som man säger här: "när mannen säger att han ska gå ut och äta pho soppa, då vet man att han går till sin älskarinna".
Det är bara för kvinnan att acceptera detta.
Jag tror det är svårare för en kvinna att ta sig älskare, för att inte säga otänkbart.

Ett säkert tecken på att tjejerna på jobbet är gravida, är när de tar hissen en trappa ner till fikarummet.
Det gör de så fort de har fått reda på att de är gravida och då talar man också om det för alla. Könet vet man också direkt.
Dessutom börjar de skrida sakta framåt och förväntas bli upp-passade.

Veckan innan man gifter sig åker man runt i hela stan och fotograferar sig i olika kläder och på olika ställen.
Det är korta klänningar, det är långa klänningar, det är röda klänningar, det är rosa klänningar, det är ...
Till detta har man matchande brudbuketter med konstgjorda blommor. Allt fokus ligger på tjejerna, killarna är bara med.

Man fotograferar sig på vägen, på gräset, vid bilen, vid vattnet, på marknaden, framför en affär...ja på alla möjliga och för oss kan tyckas omöjliga ställen.

Här kommer ett urval av alla dessa brudpar vi har sett under våra år här.

Att älska och respektera varandra i nöd och lust
hälsar Madame Lind

Påskens konstrunda i Ho Chi Minh City

Till påsk är det stor konstrunda nere på Österlen.
Den besöks av många tusen och man åker från alla delar i Sverige för att titta på konst, äta god mat och njuta av det vackra landskapet.

Men i år var det även konstrunda i HCM till påsk, det är en ny tradition som har startats här...nej jag skojar bara.

Nej, så här var det;
vi hittade en utställning som hette "Flow to Nothingness" och handlar om vad som hände i Japan i mars detta året. Den stora jordbävningen och den enorma tsunamin som ödelade stora delar av landet.
Utställning var gjord av en kvinna som bor i HCM och är vietnames men har sitt påbrå från Japan.

På kvällen på påskafton var vi bjudna på vernissage hos Shyvein, som är min målarfröken. Vi åkte så klart dit och kollade in hennes tavlor, det är ju påskrunda.

Och vill man kan man också se några tavlor som jag har målat under min tid här i Vietnam.

 Glad Påsk önskar
 Madame Lind

På min väg till...

Varje gång man är ute och åker bil här i Ho Chi Minh så ser man nya saker, konstiga saker och saker som man helst inte vill se.

Det är allt i från hus som har rivits till att nya hus och byggnader kommer upp. Där det förut låg en glasskiosk eller bankomat till att det två veckor senare bara är ett stort hål i marken, allt är rivet.
Men det är en del av en stad i utveckling och det behövs utvecklas mycket här.
De flesta hus är så dåliga att det inte går att renovera eller bygga om, det enda som går att göra är att riva dem.

På min väg till min målarkurs åker jag över den nya, fina, höga bron.
Den är så hög att de flesta lastbilar, som det är tänkt ska använda den, inte orkar upp för den. De får motorhaveri eller annat haveri halvvägs upp, de står lastbilar överallt på bron med klossar bakom hjulen. Jag hoppas varje gång jag passerar en lastbil att lasten är bra surrad och att den inte börjar rulla.

När jag kommer från mitt håll och åker ut på bron är vägen bred och flerfilig och i bra skick. Inga hålor i vägen eller annat. Det flyter på, chauffören kan till och med lägga i 5-ans växel, så hej o hå här kommer vi.. Vi far fram och allt är frid och fröjd fram till vi kommer till betalstationen som är modern och fin.

Men sen, sen när vi har passerat betalstationen, då börjar det...
Vägen är smal, det är hålor djupa så att bilen nästan försvinner i dessa. Och när man har lagat vägen är det inte hålor längre, men jag känner exakt var varje håla har varit.

De lastbilar som har klarat av bron är nu framför oss, de är bakom oss och de är vid sidan om oss. Det är med andra ord väldigt mycket lastbilar som puffar och stånkar runt på vägarna.
På övrig yta som blir kvar att köra på, delar vi som åker bil och alla tusen moppar på. Alltså går det inte fort och det flyter inte på särskilt bra.

Då när man sitter där i kö och bara vill komma fram, kan man ju ägna sig åt titta på vad som händer vid sidan om vägen.

Vi passerar risfält, kossorna går längs med vägen och ibland över vägen och framför bilen.
Fabrikerna ligger bakom fälten, väl synliga och det ryker och bolmar ur skorstenar.
På andra sidan vägen, jämte risfälten ligger det nybyggda höghus, som jag antar bebos av vietnameser som förflyttas från andra ställen.

Kommersen längs med vägen är i full gång.
Man har sin varor som man ska sälja, liggande på en plastsäck, direkt på marken och i den brännande solen.
Allt finns i moppehöjd.

Jag tänker på alla avgaser, damm och gifter som måste samlas i allt detta som säljs på detta sätt.

Det säljs små fåglar som bränns med varmluftspistol...jag hoppas de är döda innan de får denna behandling.

Det hänger fullt med levande fåglar på en del moppar. De är ihopknutna i benen och hänger med huvudet neråt, de sprattlar och skriker. Det är vita fåglar, bruna fåglar, lite mindre och en del lite större.

Det finns moppar som är fullastade med fågelburar och i varje bur är det packat med fåglar i varierande storlek och färg.

Om nu någon funderar på detta med fågelinfluensan och dess spridning, kan man komma hit och studera denna kommers. Här finns säkert en fin grogrund för dessa bakterier.

Om man nu inte vill ha fågel kanske man fundera på att köpa sig en fisk eller färska skaldjur.
Försäljningen är på samma sätt som fåglarna. På marken i solen.
Enda skillnaden är att skaldjuren eller fiskarna ibland ligger i en plastbalja med vatten. Och om de inte ligger i en plastbalja, så blir de blötta med jämna mellanrum av försäljaren.

Jag har alltid trott att skaldjur var särskilt känsliga för värme och att de krävde kyla för att vara fräscha. Kanske jag måste omvärdera detta efter min tid här...

Och med största sannolikhet är fisken och skaldjuren uppfiskade ur floden som rinner genom staden och i den rinner vatten ut som är helt orenat.
Bl a är det rätt många sjukhus som inte renar sitt avloppsvatten, utan släpper ut det i naturen direkt, både i floden och direkt ner i marken till grundvattnet.

För några veckor sedan var det en razzia mot en kombinerad "bensinstation, däckfixare och cafe" som också ligger eller låg längs med vägen.
Man hade kommenderat dit både polis, brandkår och någon annan form av ordningsmakt.
Nu skulle man få bukt med alla dessa små näringsställen som blommar upp överallt där det finns en efterfrågan. Så är tanken bland de som styr.
Lyckades man? Ja, några veckor.
I dag såg jag att delar av verksamheten var på gång igen.

Nästa intressanta företeelse på min väg är rondellen.
Låter ju inte märkvärdigt med en rondell...är det inte heller, ifall man kör enligt de regler som vi är vana vid.
Här kör man efter regeln alla på en gång, vilken sida som helst om rondellen. Mycket intressant!
Nämnas kan ju att det ofta kör ihop sig på något sätt...

Nu närmar vi oss en liten förstad till Ho Chi Minh. Den heter säkert något och ligger säkert i något distrikt, men jag har inte koll på det. Jag bryr mig inte om att fråga min chaufför heller, för då får jag säkert svar på något helt annat, som jag inte riktigt begriper vad det är.

Här i denna lilla by finns allt. Det är kommers, människor, bilar, lastbilar, moppar, ännu mer kommers, små fik längs med vägen eller i det närmaste ute på vägen, nybyggnationer av hus och nya vägar, grävmaskiner, ännu mer kommers, en och annan verkstad, ännu mer lastbilar och moppar. Och vägen är inte bred, det är en fil vardera riktningen där allt detta ska samsas.

Efter detta jytter av allting, kommer vi så äntligen ut på den  nya fina vägen. Flera filer, flyovers, avfarter, påfarter.
Det enda man nu kan ha någon invändning emot, är skarvarna i vägen. Det känns för varje skarv man åker över, bilen hoppar och det skakar rejält inne i bilen.

Och på vår resa har vi passerat och blivit passerade av tusentals och åter tusentals moppar som kör eller fraktar på precis allt.
Det finns inga begränsningar på hur högt, tungt eller storleken på det man fraktar på sin moppe.
Inte heller hur många kan vara på en och samma moppe.
Det är principen, på med så mycket som möjligt!
Spännband är ovärderliga här.

Resan är en del av målet...(vart var det jag skulle)
hälsar Madame Lind

De tysta ljuden

Har du någon gång funderat på att ljud kan vara tysta?

Men hallå, ljud är ljud och ljud är inte tysta. Och tystnaden består av avsaknaden av ljud. Så hur kan ljud vara tysta?

Hur ljud uppfattas olika vid olika tidpunkter och beroende på vem som uppfattar dem.
Och hur ljud blir annorlunda beroende på var man uppfattar dem.

Jag tänkte på detta häromdagen när jag gick till mitt gym.
Det var mitt på dagen, solen brände, det var vindstilla och det var väldigt varmt.

Eftersom det var mitt på dagen var det inte många moppar eller bilar ute och körde. Alltså bara det gör att det blir tystare, andra ljud träder fram och det blir också en stillhet. Det böljar inte fram en oändlig ström på gatan hela tiden.

Mitt på dagen, när det är som hetast betyder också middagsvila i skuggan, på en pappbit eller direkt på marken eller så spänner man ut sin hängmatta där det finns något att hänga den i. Kan t ex vara bakom eller under lastbilen, i bagageutrymmet på bussen eller var som där det går att spänna upp en hängmatta.

Jag gick där sakta på min väg mot gymet, gick längs med floden och plötsligt hörde jag hur det plaskade i vattnet, en fisk slog. Jag hörde detta i en stad med 9 miljoner invånare.

Jag fortsatte över bron och där på andra sidan kanalen höll en man och en kvinna på att hugga ner palmblad.
De stod i sin ranka båt och det skvalpade runt båten. Det hördes tydligt hur det skvalpade runt båten.
Det prasslade i palmbladen när de högg ner dem, liksom ett svischande ljud. Detta svischande ljud hördes också alldeles tydligt.

Detta var de enda ljudet som hördes på flera minuter och det var tysta ljud.
Dessa ljud störde inte, de utmärkte sig inte, de bara fanns där, men de var tysta men ända hörbara...


Fånga tystnaden,
uppmanar Madame Lind

Att hänga med en tiger

Att man ibland, som den naturligaste sak i världen, hänger en eftermiddag med ett gäng tigrar kan för en del verka vara en del av vardagen.

För ett tag sedan var jag och yngsta sonen i Thailand, närmare bestämt några dagar i Bangkok.

Vi hann med lite av varje, bl a just detta att hänga med ett gäng tigrar.

Det hela utspelade sig några timmars bilresa bort från stora staden.

Vi åkte med en man som var lite speciell, vänlig men som inte känns helt pålitlig när det gäller bilkörningen. 

På vanligt thailändskt vis var det stora smilet påklistrat och alla frågor besvarades med yes, fast det egentligen borde vara no. Och att få en uppfattning om hur långt bort vi skulle åka, hur lång tid det skulle ta och annan info som kan vara bra att veta, var som vanligt mycket diffus. 

Det gick i hög hastighet, kurvorna togs i hög fart och när vi insåg att mannen ser nog lite illa, han blir trött väldigt fort och han har inte riktigt koll på vart vi ska, ja då gäller det att bara hoppas att allt löser och att vi kommer hem i bra skick.

Efter några mil ute på landsvägen börjar vi förstå hans beteende. Han tar solglasögonen av och på, vi undrar ifall han är trött. Vad svara han på frågan? Självklart, No det är bara det att han inte kan ha solglasögonen på hela tiden för han blir bländad...alltså även när han har dem på.

Han tar fram en väl använd tpoz och petar sig i öronen.

Hn tar fram en pincett och börjar dra hår lite här och var i ansiktet.

Då säger vi i bilen att nu måste vi nog stanna för vi behöver gå på toa och sträcka på benen. Det gäller att se till att vi håller oss på vägen så länge som möjligt, så en och annan vit lögn kommer att dras denna dag.

Det kan ju sägas att vi behövde gå på toa och sträcka på benen rätt ofta på denna resan.

Vi har inte riktigt förstått upplägget på resan, men det blir uppenbart så småningom.

Först måste vi stanna och åka båt ut till en "Floating market", vilket är precis som det låter. Varor säljs från båtar eller hus som ligger i floden.

Det finns allt från souvenirer till mat, frukt och cigaretter.

Eftersom vi alla som är med på denna resan bor i Vietnam och har sett och upplevt detta innan är vi måttligt roade och inte är vi några lättlurade turister heller.

När vi hoppar ner i båten blir vi fotograferade och när vi kommer i land kommer det varsin tallrik med vårt foto på. Självklart förväntas det att vi ska köpa denna fula souvenir. Vi är absolut inte intresserade och både chauffören och vi får oss en utskällning på thailändska.

Resan fortsätter och nu hoppas vi att vi är på väg mot tigrarna. Det är bara det att vi har förstått att det är något med hur dax de öppnar tigertemplet och när de stänger för dagen. Men vi hoppas och tror att vår chaufför har koll på detta, fast vi litar nog inte riktigt på det.

Efter några stopp för att tanka bilen med både bensin och gas, fattar inte riktigt vad som är vad och hur det funkar, men bilen rullar i alla fall. Och för att gå på toa och sträcka på benen, vår chaufför tror nog att vi är dåliga i magen. Och också för att inköpa långa benkläder till oss, annars får vi inte gå in i tigerparken.

Väl framme vid tigertemplet, så visar det sig att vi har knappt två timmar på oss i parken. 

Alltså, stoppet på den flytande marknaden var absolut inte nödvändigt för att vi skulle vara framme vid öppningstiden för parken.

Lurade!!

Så nu blir det lite bråttom. Vi vill ju kolla upp hur det ser ut på tempelområdet, kolla in tigrarna och kanske prata men någon munk.

Det enda vi hinner med är hänga med tigrarna.

Men, men man får väl se det som att det var huvudsyftet med resan, att få komma nära en livs levande tiger!

Och det gjorde vi!!

Vi fick hänga med dem, leda dem när de skulle gå hem till till sin tigerhåla och vi fick se när de badade, lekte och rusade runt.

Allt detta övervakades av chefsmunken. Hans ande vilade över tigrarna och därför var de snälla...

Resan hem gick bra. Vi fortsatte vår taktik och gick på toa med jämna mellanrum och vara glada och nöjda när vi kom hem.

Vässa klorna

hälsar Madame Lind