Att man ibland, som den naturligaste sak i världen, hänger en eftermiddag med ett gäng tigrar kan för en del verka vara en del av vardagen.
För ett tag sedan var jag och yngsta sonen i Thailand, närmare bestämt några dagar i Bangkok.
Vi hann med lite av varje, bl a just detta att hänga med ett gäng tigrar.
Det hela utspelade sig några timmars bilresa bort från stora staden.
Vi åkte med en man som var lite speciell, vänlig men som inte känns helt pålitlig när det gäller bilkörningen.
På vanligt thailändskt vis var det stora smilet påklistrat och alla frågor besvarades med yes, fast det egentligen borde vara no. Och att få en uppfattning om hur långt bort vi skulle åka, hur lång tid det skulle ta och annan info som kan vara bra att veta, var som vanligt mycket diffus.
Det gick i hög hastighet, kurvorna togs i hög fart och när vi insåg att mannen ser nog lite illa, han blir trött väldigt fort och han har inte riktigt koll på vart vi ska, ja då gäller det att bara hoppas att allt löser och att vi kommer hem i bra skick.
Efter några mil ute på landsvägen börjar vi förstå hans beteende. Han tar solglasögonen av och på, vi undrar ifall han är trött. Vad svara han på frågan? Självklart, No det är bara det att han inte kan ha solglasögonen på hela tiden för han blir bländad...alltså även när han har dem på.
Han tar fram en väl använd tpoz och petar sig i öronen.
Hn tar fram en pincett och börjar dra hår lite här och var i ansiktet.
Då säger vi i bilen att nu måste vi nog stanna för vi behöver gå på toa och sträcka på benen. Det gäller att se till att vi håller oss på vägen så länge som möjligt, så en och annan vit lögn kommer att dras denna dag.
Det kan ju sägas att vi behövde gå på toa och sträcka på benen rätt ofta på denna resan.
Vi har inte riktigt förstått upplägget på resan, men det blir uppenbart så småningom.
Först måste vi stanna och åka båt ut till en "Floating market", vilket är precis som det låter. Varor säljs från båtar eller hus som ligger i floden.
Det finns allt från souvenirer till mat, frukt och cigaretter.
Eftersom vi alla som är med på denna resan bor i Vietnam och har sett och upplevt detta innan är vi måttligt roade och inte är vi några lättlurade turister heller.
När vi hoppar ner i båten blir vi fotograferade och när vi kommer i land kommer det varsin tallrik med vårt foto på. Självklart förväntas det att vi ska köpa denna fula souvenir. Vi är absolut inte intresserade och både chauffören och vi får oss en utskällning på thailändska.
Resan fortsätter och nu hoppas vi att vi är på väg mot tigrarna. Det är bara det att vi har förstått att det är något med hur dax de öppnar tigertemplet och när de stänger för dagen. Men vi hoppas och tror att vår chaufför har koll på detta, fast vi litar nog inte riktigt på det.
Efter några stopp för att tanka bilen med både bensin och gas, fattar inte riktigt vad som är vad och hur det funkar, men bilen rullar i alla fall. Och för att gå på toa och sträcka på benen, vår chaufför tror nog att vi är dåliga i magen. Och också för att inköpa långa benkläder till oss, annars får vi inte gå in i tigerparken.
Väl framme vid tigertemplet, så visar det sig att vi har knappt två timmar på oss i parken.
Alltså, stoppet på den flytande marknaden var absolut inte nödvändigt för att vi skulle vara framme vid öppningstiden för parken.
Lurade!!
Så nu blir det lite bråttom. Vi vill ju kolla upp hur det ser ut på tempelområdet, kolla in tigrarna och kanske prata men någon munk.
Det enda vi hinner med är hänga med tigrarna.
Men, men man får väl se det som att det var huvudsyftet med resan, att få komma nära en livs levande tiger!
Och det gjorde vi!!
Vi fick hänga med dem, leda dem när de skulle gå hem till till sin tigerhåla och vi fick se när de badade, lekte och rusade runt.
Allt detta övervakades av chefsmunken. Hans ande vilade över tigrarna och därför var de snälla...
Resan hem gick bra. Vi fortsatte vår taktik och gick på toa med jämna mellanrum och vara glada och nöjda när vi kom hem.
Vässa klorna
hälsar Madame Lind
Fin tiger!
SvaraRadera