Lager på lager

Nu när det har blivit höst och lite kallare här i Bukarest och de gamla tanterna har ändrat sin klädsel.
Det har gått över till lager-på-lager metoden.

Det är ett par kortare och ett par längre strumpor som tas över ett par rejäla långkalsonger eller kalasbyxor.
Användandet av ordet kalasbyxor avslöjar min ålder, numera heter det nog strumpbyxor eller tights eller nåt annat hippt...
Åter till lager på lager, över långkalsongerna har man en lång tjock kjol, sedan ett par tre stickade tröjor och på det en väst av ylle eller annat varmt material. Helst en fodrad tygväst med luddigt skinn på insidan. På huvudet har man sin sjalett. Ibland en mössa över sjaletten.

Jag tänker att det är ju så vi ser i modetidningarna, lager på lager, men kanske ändå inte...det är nog lite mer mönster och färgkordinerat i modevärlden.

Men jag förstår att de måste klä på sig, det är kallt på nätterna och många av husen är säkert råa och kalla och den centrala stadsvärmen har nog inte satts på ännu.
Det är kallt både ute och inne för den som bor i ett oisolerat stenhus eller statlig lägenhet modell sämre.

En annan sak som är mode i år, långkappan, den har man redan här.

Det är den svarta eller mörkgröna varianten som är mest gångbar här och materialet är uteslutande ylle.
Men som sagt, design och skärning är nog ändå inte som det jag såg i senaste numret av Femina.

Det finns andra saker som händer när det blir kallare ute, som jag har glömt bort.
Som detta att håret blir elektriskt när man borstar det, att huden blir torr och händerna nariga och nästan värker av längtan efter en fet handkräm.
Att det helt plötsligt är svårt att veta hur kallt det är när det bara är några plusgrader, hur mycket kläder man behöver ta på sig.

Vi har ju levt de senaste åren i flipp-flopps, shorts och hög luftfuktighet. Alltså inga tjocka tröjor, varma skor och ingen torr hud.
Nu är vi tillbaka i livet som det var, innan Asien.

Fram med hudlotion, handkräm och snart får jag väl göra något åt håret också
hälsar
Madame Lind

Att affäras på gatan

Idag när jag gick till affären var det mycket Rumänien, öst och en annan tid som kom för mina ögon...

Äldre herrar som var ute och stapplade, var och en för sig, men de hade uteslutande hatt. Jag tycker inte hatt precis hör till den vanliga bilden av äldre herrar i Sverige.

Medelålders damer som ser väldigt medelålders ut. I Sverige finns det väl ingen över 50 som inte försöker se ut som max 30.
Här har man lång kjol, rejäla skor och en handväska hängande på armen.

På trottoaren intill den stora vägen pågick ett parti schack. De satt i ett tält och spelade. Jag kollade inte så noga men jag tror det var olika länder. En äldre man med stora, typiska östglsögon och en yngre kvinna. Numera tror jag den typen av glasögon är moderna i Sverige.

Jämte schacktältet satt en liten gumma och sålde hallon och majskolvar.
Hon satt på en upp och ner vänd frigolitlåda och log med de få tänderna hon hade kvar i munnen.
Hon hade på sig tjocka mörka strumpor, lång kjol, tunna tygskor, jumper och en hemstickad vinröd väst och så klart den obligatoriska sjaletten på huvudet.

Jag köpte fyra muggar hallon av henne. De kostade 5 lei per mugg, dvs ca 10 sek per mugg.
Nu blev det ju så klart lite problem med att reda ut vad hallonen kostade men med lite fantasi, fingerviftning och lite kunnande vad gäller att räkna på italienska, så kom vi fram till rätt pris.

Nästa problem uppstod när jag bara hade en 100-lapp och jag skulle betala 20 lei. Mycket pengar och svårt med växeln, så klart!

Men som av händelse dök det upp en annan tant upp, iförd ungefär samma klädsel som hallontanten, bara det att hon hade polojumper på sig.
Hon drog fram en pengapung under tröjan och hade gott växel. Hon växlade och jag tackade.
Och så klart hade hon något att erbjuda mig också...

När hon växlade såg jag att hon hade en väst eller kofta liggande över armen, tänkte att hon var nog lite frusen.
Så dumt, så dumt...hon sålde ju den så klart och det var därför hon var vänlig att växla.
Nu försökte hon att övertyga mig om att jag verkligen behövde just denna väst.
Tjänster och gentjänster!

Till saken hör att jag hade på mig kortbyxor och linne och var rätt så varm. Det var ungefär +26...
Alltså kändes det väldigt avlägset att ens tänka ylleväst.
Med lite handviftning och pustande förstod damen ifråga att jag var nog inte mogen ännu för att köpa en varm väst.

Jag tackade och fortsatte min vandring hem, med ryggsäcken full av mat och en påse med fyra hallonmuggar.
Hallonen kommer att hamna i yoghurten i morgon.

Och så klart kommer det en gigantiskt stor bil av något lyxmärke och svänger och tränger in sig mellan bilarna som köar vid trafiklyset. Killen eller chauffören kör och fram sitter en tjej i kortkort och klackaskor, vad annars.
De kör framför mig på vägen och svänger precis framför näsan på mig när jag ska gå korsa en liten väg och det känns som om de har fokus på annat än att bry sig om trafiken eller fotgängare.
Bara så typiskt dessa människor som har denna typen av bilar...Ryssland känns med en gång nära.

Schackmatt från
Madame Lind

Mina första intryck från Bukarest

Då var bloggen öppen och igång igen efter sommaruppehållet.

Efter närmare fyra månader på Österlen var det dax att ta flyget till mitt nya "hemland", som är Rumänien.
I huvudstaden Bukarest på Washington Street bor vi numera. Andra gator runtom heter t ex Strada Roma, Strada London och här finns också Strada Stockholm...den skulle vi ju egentligen ha bott på...

Själva flytten av våra möbler var redan gjord när jag kom i september, så för mig var det bara att börja packa upp låda efter låda. Och sägas kan att allt var väldigt väl packat...jag tror vår container hade klarat ett kärnvapenangrepp och inget hade blivit förstört.

Nu när allt är insatt i skåp och nerlagt i resp lådor så har jag kunnat höja blicken och titta runt lite i mitt närområde och också kollat in folk och beteende.

Bilarna är stora, moderna och som som alltid i forna öststater exklusiva.
Man kör fort och hetsigt, händer inget inom en sekund kastar man sig på tutan, rullar ner fönstret och skriker och sen kör man så det skriker i däcken.
Och med detta för ögonen ska man korsa gatan, men då inträffar något...bilarna stannar när du går över gatan! Känns väldigt ovant med tanke på att i Ho Chi Minh stannade aldrig någon för dig när korsade gatan.

Husen är som i alltid i dessa gamla kommunistdikaturer, fula, gråa och dåligt underhållna...men här finns undantag också och här börjar komma nya, höga och moderna hus också.

I området där vi bor finns en hel del fina gamla och stora stenhus som är underhållna och välskötta. Det är roligt att se att det finns några som har förstått värdet i att vårda dessa vackra byggnader.

Vi bor i lägenhet och den ligger inhägnad och med vakt 24 timmar om dygnet. Det finns grönområde utanför och där leker barnen på kvällarna och familjer sitter ute och pratar och umgås. Ljudet av gräsklippare hörs och vaktmästaren vattnar och klipper buskarna.

Vi har två balkonger till vår lägenhet och där har vi suttit mycket. Det är fortfarande varmt ute, så vi äter alla måltider ute ännu så länge. Det är lyxigt att kunna sitta ute och äta frukost i slutet på september. Det är en fin förlängning på sommaren.

När vi tittar runt i området så är det fördragna gardiner som gäller. Man stänger ute insyn och ljus. Man har sina balkonger fulla med höga gröna växter så ingen ska kunna se in och man kan heller inte se ut själv. Att sitta på balkongen som vi gör, käka och bara sitta ute och läsa, nej det gör man inte.
Dessutom har vi tänt en massa ljus också...så klart!

När man har blivit kvinna, dam eller tant...vet inte när man blir det men kan tänka mig att det när man gift sig och fått barn, då får man inte ha knäkort kjol. Då är det ner på halva vaden eller helst ännu längre. Det är inte ovanligt med riktigt långa kjolar här.
Jag blev utskälld en dag när jag var ute och gick med en knäkort kjol. En kvinna i min ålder och med min hårfärg... För att inte tala om när jag går i shorts...helt fel klädsel. Detta trots att de går ner till knäet nästan, alltså inga korta shorts.

Vad gäller mode annars kan man säga att det finns både traditionellt östmode och de som är moderna och väldigt piffiga.
Som alltid i dessa länder är kvinnor kvinnor...dvs kort kort, klackaskor som är skyhöga och med en väl tilltagen make-up.

Männen är som alltid snaggade, lite feta och inte så up to date. Men undantag finns och då är det som vanligt med tajta kläder och mycket muskler.
Säkert kommer de svarta skinnjackorna fram lite längre fram i höst när det blir kallare.

En annan gullig detalj är de män som jobbar som typ vaktmästare, hantverkare eller den typen av jobb...de har snickarbyxor på sig i antingen blå eller grön nylon. Ursexigt!
Jag tänker på förvuxna barn när jag ser dem...

Nu måste jag ut på spaning...
hälsar Madame Lind

                                                       Ett ej underhållet hus i staden

Så här ser det ut på Strada Washington där vi bor

Sommarnjutning

Jag har lämnat hetsen, kaoset och alla mopparna i Vietnam. Jag befinner mig på Österlen och njuter av sommaren i Sverige.
Här finns igen hets och här finns inget kaos, jo vid ICA-Piraten i Kivik, där är det lite kaosigt ibland med alla bilar och turister som inte hittar eller vet vart de ska ta vägen. Nej jag skojar, det är inte kaos, om man jämför med Ho Chi Minh. Bara lite mer bilar än vad det brukar vara i lilla Kivik nu när det är sommar.

Fåglarna kvittrar och har bråda dagar med att boa, lägga ägg och ruva. Skogsduvan liger i sitt bo och hoar, jag tycker hon har för litet bo men det verkar som om hon tycker att det räcker.

Humlorna surrar i kastanjen och den blommar för fullt. Göken gol var dag och från flera håll så jag har inte kunnat avgöra vilken typ av gök det är...den enda jag har uteslutit är kaffegöken. Den brukar grannen Arne stå för.

Jag vet inte vilken temperatur havet håller men för min del är det tillräckligt med att doppa tårna. Det finns ett antal människor som dock verka ägna sig åt vinterbad, ja så tycker jag det känns. De doppar sig och har ingen brådska upp ur det iskalla havet.

I år har vi stora odlignar på tomten, det är tomater, paprika, ärtor, morötter och säkert lite mer. Jag är den som ska vattna, luka och knipsa bort tjuvskott. Jag som inte är någon trädgårdsmästare och har ett måttligt intresse för att sköta om saker och ting.  Så jag står framför tomatplantorna och funderar vad är tjuvskott, vad är blad som ska vara där och var är blommorna.

Nu måste jag ut och klippa gräset, häcken klipper jag nog inte i år...klippte nog förra året, den har precis repat sig efter förra sommarens tuffa klipp.
Och så ska jag gå på lite promenader också och njuta av det öppna landskapet, de vidsträckta fälten och alla dofter.

Njut av sommaren, så hörs vi till hösten
hälsar Madame Lind

Försommar på Österlen

                                          Ravlunda skjutfält, Haväng

                                          Mellan Kivik och S Mellby

                                          Grannhuset, Möllan i S Mellby

                                          Rapsfält mellan Kivik och S Mellby

                                                        Möllan S Mellby

Äppelodling S Mellby

Sista bilden

Den sista bilden som etsar sig fast på näthinnan är inte den vackraste av bilden av Ho Chi Minh, men kanske den sannaste.

Jag och min chaufför var på väg till barnhemmet för att lämna lite grejor till barnen som de kan ha att leka med och annat som har blivit över nu när vi ska flytta, men som för dem är fullt användbart.
Vi stannar för rött ljus och det kommer en mycket ung pojke gående med ett litet barn hängande i en sjal runt hans axlar.
Jag antar att det var storebror som var ute och tiggde med sitt småsyskon. De var så skitiga och de såg så eländig ut. Det var beklämmande att se dem.
De satte sig på trottoarkanten vid trafikljuset och höll fram sin lilla burk. I avgaser och damm satt de och tiggde. Storebror var så frånvarande i blicken, man kan undra vad som höll liv i honom...
Min chaufför rullade ner rutan och gav dem pengar, jag hann inte göra det för det gick så snabbt när han gav dem pengar. Det hela skedde med en viss teknik som jag inte är så bekant med.
Samtidigt som man kör för grönt och passerar dem öppnar man en smal springa i fönstret och kastar ut sina pengar.
Vi var överens om att det var hjärtskärande att se dem.

På barnhemmet var det som vanligt. Jag kom när det var middagsvila, så alla låg på golvet och sov.
Det var så tyst och fridfullt.
Allt var bra med dem och de flesta barnen som jag har träffat var kvar.
Nu har jag sagt hej då till dem.


Var tacksam över det du har
hälsar Madame Lind

Den mänskliga sopsorteringen

Vi ska snart flytta härifrån Vietnam och det innebär att vi börjar sortera ut och slänga.
Trots att vi har flyttat många gånger och inför varje flytt sorterat och slängt finns det ändå en uppsjö av allting som man inte behöver eller kommer att använda.
Man kan ju undra varifrån allt kommer och vem har släpat hem allt detta...?

När man har slängt något här i Vietnam oavsett vad det är så kommer det att gås igenom en, två och tre gånger.
Här anser man inte att slängt är slängt.

I måndags bad jag "housekeeping" att bära ut våra kassar vi hade sorterat ut och jag visste ju att detta är julafton för en återvinnare. Det var både kläder, skor och andra saker som vi inte har någon användning för eller som är trasigt.
De städade ovanligt snabbt, sa "Good bye", dörren stängdes och vad hände sen...
Jo, utanför vår dörr vändes kasse efter kasse ut och allt, precis allt gicks igenom. Och det gällde både vanliga sopor och kassarna med utsorterat.
Helt ogenerat  satt de där utanför dörren och pratade och skrek och började stoppa sig så mycket som möjligt.
Om jag nu hade haft för avsikt att gå ut just då, hade jag inte kommit ut, för hela ytan utanför dörren var täckt med våra saker.

Jag tror att Vietnam är ett förebildsland när det gäller återvinning, att ta till vara på allt. Man tar tillvara på allt, hela tiden, oavsett vad det är...och det är väl där det händer, att de inte blir bäst i världen.
Att de helt urskiljningslöst tar till vara på allt. Och detta gör att det blir mycket som ligger överallt, det som är tillvara taget ligger på hög utanför hus, inne i hus, på trottoarer eller på en öde tomt.

Och det som inte återvanns vad händer med det? Jo det ligger strött överallt i hela staden, i diken, vid vägkanten, på trottoarer, på vägar, på gräsmattor, i parker...med andra ord , trots återvinning blir det mycket skräp över som bara ligger.
Och det är nästa steg av återvinnare kommer in, de gigantiskt stora råttorna!
De jublar över alla hushållssopor som ligger lätt åtkomligt överallt.

När ett hus rivs är det nästan slagsmål om att få tag i alla armeringsjärn, tegel och annat som man kan använda till något.
Man kommer med slägga och kliver omkring i byggresterna med sina flippflopp, samtidigt som grävmaskinen håller på att riva huset. Sen gäller det att hålla koll på vilken hög av byggrester som är ens egen. En del jobbar ihop, en hugger med släggan och en vaktar högen.

Så om något hus rasar ibland kan det bero på att det är byggt av återvunna krokiga armeringsjärn, som var lite för korta eller böjda eller så var teglet sprucket och inte av bästa kvalitet.


Återvinn mera
hälsar Madame Lind

På banken

I Sverige undrar vi vad i helvete dom har för sig på banken efter klockan tre...

Här kan man väl undra vad i helvete dom har för sig på banken innan klockan tre.

Mopparna parkerade innanför dörren och hjälmen upplagd på disken, inget konstigt med det!

Så vad gör man på banken undrar
Madame Lind

Vem Vaktar Vakten?

Jobbet framför alla, VAKT!

Det finns vakter i mängder här.
De finns överallt och ingen, ingen förstår riktigt vad de vaktar.
De sitter ute, de sitter inne, de sitter på trottoaren, de sitter innanför dörren, de sitter framför ett bygge, de sitter i en kur, de sitter med andra ord överallt.

Och vad gör då dessa vakter där de sitter?
Jo, de sover, röker och pratar.

Känns det meningsfullt med dessa vakter? Nej.
Känns det som om det sker mindre stölder? Nej
Känns det som om de har koll på läget? Nej.

Så, vem vaktar vakten?

Håll vakt hälsar
Madame Lind

Tager du denna...

Att gifta sig är viktigt här i Vietnam.
Då får man sin sociala status, man blir upptagen i gemenskapen och släkterna lever vidare.
Och man slipper tjatet från sina mödrar som helst ser sina barn gifta så fort som möjligt.

Att kvinnan ska vara oskuld är självklart medan mannen däremot kan ha haft många förbindelser innan äktenskapet och föra med sig vilka smittor som helst.

Efter giftermålet ska det helst inte dröja mer än ett år innan kvinnan är gravid. Om det tar längre tid blir det ofta tjat och gnabb från respektive mödrar, som tycker det är fasansfullt ifall kvinnan inte blir med barn. För här är det kvinnans fel ifall hon inte blir gravid. Det finns inte en tanke på att mannen kan vara steril eller på annat sätt ha svårare för befrukta sin kvinna.

Om det efter ytterligare ett par år inte blir några barn, kan mannen skilja sig. Kvinnan har svårare för att fatta det beslutet att hon vill skiljas.
Om man trots barnlöshet ändå bestämmer sig för att leva vidare tillsammans tar sig ofta mannen en älskarinna som kan föda honom ett barn.
Jag har inte riktigt fattat hur det hela går till sedan när barnet är fött, vem som sköter om det och vem som blir dess mamma och familj.

Och detta med älskarinna är en självklarhet, oavsett ifall man har barn eller inte. Det hör till kulturen att mannen efter några år eller under fruns graviditet tar sig en älskarinna.
Som man säger här: "när mannen säger att han ska gå ut och äta pho soppa, då vet man att han går till sin älskarinna".
Det är bara för kvinnan att acceptera detta.
Jag tror det är svårare för en kvinna att ta sig älskare, för att inte säga otänkbart.

Ett säkert tecken på att tjejerna på jobbet är gravida, är när de tar hissen en trappa ner till fikarummet.
Det gör de så fort de har fått reda på att de är gravida och då talar man också om det för alla. Könet vet man också direkt.
Dessutom börjar de skrida sakta framåt och förväntas bli upp-passade.

Veckan innan man gifter sig åker man runt i hela stan och fotograferar sig i olika kläder och på olika ställen.
Det är korta klänningar, det är långa klänningar, det är röda klänningar, det är rosa klänningar, det är ...
Till detta har man matchande brudbuketter med konstgjorda blommor. Allt fokus ligger på tjejerna, killarna är bara med.

Man fotograferar sig på vägen, på gräset, vid bilen, vid vattnet, på marknaden, framför en affär...ja på alla möjliga och för oss kan tyckas omöjliga ställen.

Här kommer ett urval av alla dessa brudpar vi har sett under våra år här.

Att älska och respektera varandra i nöd och lust
hälsar Madame Lind

Påskens konstrunda i Ho Chi Minh City

Till påsk är det stor konstrunda nere på Österlen.
Den besöks av många tusen och man åker från alla delar i Sverige för att titta på konst, äta god mat och njuta av det vackra landskapet.

Men i år var det även konstrunda i HCM till påsk, det är en ny tradition som har startats här...nej jag skojar bara.

Nej, så här var det;
vi hittade en utställning som hette "Flow to Nothingness" och handlar om vad som hände i Japan i mars detta året. Den stora jordbävningen och den enorma tsunamin som ödelade stora delar av landet.
Utställning var gjord av en kvinna som bor i HCM och är vietnames men har sitt påbrå från Japan.

På kvällen på påskafton var vi bjudna på vernissage hos Shyvein, som är min målarfröken. Vi åkte så klart dit och kollade in hennes tavlor, det är ju påskrunda.

Och vill man kan man också se några tavlor som jag har målat under min tid här i Vietnam.

 Glad Påsk önskar
 Madame Lind

På min väg till...

Varje gång man är ute och åker bil här i Ho Chi Minh så ser man nya saker, konstiga saker och saker som man helst inte vill se.

Det är allt i från hus som har rivits till att nya hus och byggnader kommer upp. Där det förut låg en glasskiosk eller bankomat till att det två veckor senare bara är ett stort hål i marken, allt är rivet.
Men det är en del av en stad i utveckling och det behövs utvecklas mycket här.
De flesta hus är så dåliga att det inte går att renovera eller bygga om, det enda som går att göra är att riva dem.

På min väg till min målarkurs åker jag över den nya, fina, höga bron.
Den är så hög att de flesta lastbilar, som det är tänkt ska använda den, inte orkar upp för den. De får motorhaveri eller annat haveri halvvägs upp, de står lastbilar överallt på bron med klossar bakom hjulen. Jag hoppas varje gång jag passerar en lastbil att lasten är bra surrad och att den inte börjar rulla.

När jag kommer från mitt håll och åker ut på bron är vägen bred och flerfilig och i bra skick. Inga hålor i vägen eller annat. Det flyter på, chauffören kan till och med lägga i 5-ans växel, så hej o hå här kommer vi.. Vi far fram och allt är frid och fröjd fram till vi kommer till betalstationen som är modern och fin.

Men sen, sen när vi har passerat betalstationen, då börjar det...
Vägen är smal, det är hålor djupa så att bilen nästan försvinner i dessa. Och när man har lagat vägen är det inte hålor längre, men jag känner exakt var varje håla har varit.

De lastbilar som har klarat av bron är nu framför oss, de är bakom oss och de är vid sidan om oss. Det är med andra ord väldigt mycket lastbilar som puffar och stånkar runt på vägarna.
På övrig yta som blir kvar att köra på, delar vi som åker bil och alla tusen moppar på. Alltså går det inte fort och det flyter inte på särskilt bra.

Då när man sitter där i kö och bara vill komma fram, kan man ju ägna sig åt titta på vad som händer vid sidan om vägen.

Vi passerar risfält, kossorna går längs med vägen och ibland över vägen och framför bilen.
Fabrikerna ligger bakom fälten, väl synliga och det ryker och bolmar ur skorstenar.
På andra sidan vägen, jämte risfälten ligger det nybyggda höghus, som jag antar bebos av vietnameser som förflyttas från andra ställen.

Kommersen längs med vägen är i full gång.
Man har sin varor som man ska sälja, liggande på en plastsäck, direkt på marken och i den brännande solen.
Allt finns i moppehöjd.

Jag tänker på alla avgaser, damm och gifter som måste samlas i allt detta som säljs på detta sätt.

Det säljs små fåglar som bränns med varmluftspistol...jag hoppas de är döda innan de får denna behandling.

Det hänger fullt med levande fåglar på en del moppar. De är ihopknutna i benen och hänger med huvudet neråt, de sprattlar och skriker. Det är vita fåglar, bruna fåglar, lite mindre och en del lite större.

Det finns moppar som är fullastade med fågelburar och i varje bur är det packat med fåglar i varierande storlek och färg.

Om nu någon funderar på detta med fågelinfluensan och dess spridning, kan man komma hit och studera denna kommers. Här finns säkert en fin grogrund för dessa bakterier.

Om man nu inte vill ha fågel kanske man fundera på att köpa sig en fisk eller färska skaldjur.
Försäljningen är på samma sätt som fåglarna. På marken i solen.
Enda skillnaden är att skaldjuren eller fiskarna ibland ligger i en plastbalja med vatten. Och om de inte ligger i en plastbalja, så blir de blötta med jämna mellanrum av försäljaren.

Jag har alltid trott att skaldjur var särskilt känsliga för värme och att de krävde kyla för att vara fräscha. Kanske jag måste omvärdera detta efter min tid här...

Och med största sannolikhet är fisken och skaldjuren uppfiskade ur floden som rinner genom staden och i den rinner vatten ut som är helt orenat.
Bl a är det rätt många sjukhus som inte renar sitt avloppsvatten, utan släpper ut det i naturen direkt, både i floden och direkt ner i marken till grundvattnet.

För några veckor sedan var det en razzia mot en kombinerad "bensinstation, däckfixare och cafe" som också ligger eller låg längs med vägen.
Man hade kommenderat dit både polis, brandkår och någon annan form av ordningsmakt.
Nu skulle man få bukt med alla dessa små näringsställen som blommar upp överallt där det finns en efterfrågan. Så är tanken bland de som styr.
Lyckades man? Ja, några veckor.
I dag såg jag att delar av verksamheten var på gång igen.

Nästa intressanta företeelse på min väg är rondellen.
Låter ju inte märkvärdigt med en rondell...är det inte heller, ifall man kör enligt de regler som vi är vana vid.
Här kör man efter regeln alla på en gång, vilken sida som helst om rondellen. Mycket intressant!
Nämnas kan ju att det ofta kör ihop sig på något sätt...

Nu närmar vi oss en liten förstad till Ho Chi Minh. Den heter säkert något och ligger säkert i något distrikt, men jag har inte koll på det. Jag bryr mig inte om att fråga min chaufför heller, för då får jag säkert svar på något helt annat, som jag inte riktigt begriper vad det är.

Här i denna lilla by finns allt. Det är kommers, människor, bilar, lastbilar, moppar, ännu mer kommers, små fik längs med vägen eller i det närmaste ute på vägen, nybyggnationer av hus och nya vägar, grävmaskiner, ännu mer kommers, en och annan verkstad, ännu mer lastbilar och moppar. Och vägen är inte bred, det är en fil vardera riktningen där allt detta ska samsas.

Efter detta jytter av allting, kommer vi så äntligen ut på den  nya fina vägen. Flera filer, flyovers, avfarter, påfarter.
Det enda man nu kan ha någon invändning emot, är skarvarna i vägen. Det känns för varje skarv man åker över, bilen hoppar och det skakar rejält inne i bilen.

Och på vår resa har vi passerat och blivit passerade av tusentals och åter tusentals moppar som kör eller fraktar på precis allt.
Det finns inga begränsningar på hur högt, tungt eller storleken på det man fraktar på sin moppe.
Inte heller hur många kan vara på en och samma moppe.
Det är principen, på med så mycket som möjligt!
Spännband är ovärderliga här.

Resan är en del av målet...(vart var det jag skulle)
hälsar Madame Lind

De tysta ljuden

Har du någon gång funderat på att ljud kan vara tysta?

Men hallå, ljud är ljud och ljud är inte tysta. Och tystnaden består av avsaknaden av ljud. Så hur kan ljud vara tysta?

Hur ljud uppfattas olika vid olika tidpunkter och beroende på vem som uppfattar dem.
Och hur ljud blir annorlunda beroende på var man uppfattar dem.

Jag tänkte på detta häromdagen när jag gick till mitt gym.
Det var mitt på dagen, solen brände, det var vindstilla och det var väldigt varmt.

Eftersom det var mitt på dagen var det inte många moppar eller bilar ute och körde. Alltså bara det gör att det blir tystare, andra ljud träder fram och det blir också en stillhet. Det böljar inte fram en oändlig ström på gatan hela tiden.

Mitt på dagen, när det är som hetast betyder också middagsvila i skuggan, på en pappbit eller direkt på marken eller så spänner man ut sin hängmatta där det finns något att hänga den i. Kan t ex vara bakom eller under lastbilen, i bagageutrymmet på bussen eller var som där det går att spänna upp en hängmatta.

Jag gick där sakta på min väg mot gymet, gick längs med floden och plötsligt hörde jag hur det plaskade i vattnet, en fisk slog. Jag hörde detta i en stad med 9 miljoner invånare.

Jag fortsatte över bron och där på andra sidan kanalen höll en man och en kvinna på att hugga ner palmblad.
De stod i sin ranka båt och det skvalpade runt båten. Det hördes tydligt hur det skvalpade runt båten.
Det prasslade i palmbladen när de högg ner dem, liksom ett svischande ljud. Detta svischande ljud hördes också alldeles tydligt.

Detta var de enda ljudet som hördes på flera minuter och det var tysta ljud.
Dessa ljud störde inte, de utmärkte sig inte, de bara fanns där, men de var tysta men ända hörbara...


Fånga tystnaden,
uppmanar Madame Lind

Att hänga med en tiger

Att man ibland, som den naturligaste sak i världen, hänger en eftermiddag med ett gäng tigrar kan för en del verka vara en del av vardagen.

För ett tag sedan var jag och yngsta sonen i Thailand, närmare bestämt några dagar i Bangkok.

Vi hann med lite av varje, bl a just detta att hänga med ett gäng tigrar.

Det hela utspelade sig några timmars bilresa bort från stora staden.

Vi åkte med en man som var lite speciell, vänlig men som inte känns helt pålitlig när det gäller bilkörningen. 

På vanligt thailändskt vis var det stora smilet påklistrat och alla frågor besvarades med yes, fast det egentligen borde vara no. Och att få en uppfattning om hur långt bort vi skulle åka, hur lång tid det skulle ta och annan info som kan vara bra att veta, var som vanligt mycket diffus. 

Det gick i hög hastighet, kurvorna togs i hög fart och när vi insåg att mannen ser nog lite illa, han blir trött väldigt fort och han har inte riktigt koll på vart vi ska, ja då gäller det att bara hoppas att allt löser och att vi kommer hem i bra skick.

Efter några mil ute på landsvägen börjar vi förstå hans beteende. Han tar solglasögonen av och på, vi undrar ifall han är trött. Vad svara han på frågan? Självklart, No det är bara det att han inte kan ha solglasögonen på hela tiden för han blir bländad...alltså även när han har dem på.

Han tar fram en väl använd tpoz och petar sig i öronen.

Hn tar fram en pincett och börjar dra hår lite här och var i ansiktet.

Då säger vi i bilen att nu måste vi nog stanna för vi behöver gå på toa och sträcka på benen. Det gäller att se till att vi håller oss på vägen så länge som möjligt, så en och annan vit lögn kommer att dras denna dag.

Det kan ju sägas att vi behövde gå på toa och sträcka på benen rätt ofta på denna resan.

Vi har inte riktigt förstått upplägget på resan, men det blir uppenbart så småningom.

Först måste vi stanna och åka båt ut till en "Floating market", vilket är precis som det låter. Varor säljs från båtar eller hus som ligger i floden.

Det finns allt från souvenirer till mat, frukt och cigaretter.

Eftersom vi alla som är med på denna resan bor i Vietnam och har sett och upplevt detta innan är vi måttligt roade och inte är vi några lättlurade turister heller.

När vi hoppar ner i båten blir vi fotograferade och när vi kommer i land kommer det varsin tallrik med vårt foto på. Självklart förväntas det att vi ska köpa denna fula souvenir. Vi är absolut inte intresserade och både chauffören och vi får oss en utskällning på thailändska.

Resan fortsätter och nu hoppas vi att vi är på väg mot tigrarna. Det är bara det att vi har förstått att det är något med hur dax de öppnar tigertemplet och när de stänger för dagen. Men vi hoppas och tror att vår chaufför har koll på detta, fast vi litar nog inte riktigt på det.

Efter några stopp för att tanka bilen med både bensin och gas, fattar inte riktigt vad som är vad och hur det funkar, men bilen rullar i alla fall. Och för att gå på toa och sträcka på benen, vår chaufför tror nog att vi är dåliga i magen. Och också för att inköpa långa benkläder till oss, annars får vi inte gå in i tigerparken.

Väl framme vid tigertemplet, så visar det sig att vi har knappt två timmar på oss i parken. 

Alltså, stoppet på den flytande marknaden var absolut inte nödvändigt för att vi skulle vara framme vid öppningstiden för parken.

Lurade!!

Så nu blir det lite bråttom. Vi vill ju kolla upp hur det ser ut på tempelområdet, kolla in tigrarna och kanske prata men någon munk.

Det enda vi hinner med är hänga med tigrarna.

Men, men man får väl se det som att det var huvudsyftet med resan, att få komma nära en livs levande tiger!

Och det gjorde vi!!

Vi fick hänga med dem, leda dem när de skulle gå hem till till sin tigerhåla och vi fick se när de badade, lekte och rusade runt.

Allt detta övervakades av chefsmunken. Hans ande vilade över tigrarna och därför var de snälla...

Resan hem gick bra. Vi fortsatte vår taktik och gick på toa med jämna mellanrum och vara glada och nöjda när vi kom hem.

Vässa klorna

hälsar Madame Lind